Header

Byn Ammarnäs är vackert belägen vid sjön Gautsträsk, vars namn betyder “skålsjön” på grund av dess skålformade dalgång omgiven av höga fjäll. Här har samerna sedan urminnes tider passerat med sina renar på väg till och från sommar- och vinterbetesmarker, vilket bekräftas av flera fynd av gamla kåtaplatser.

Området kring Gautsträsket, Vindelälven och Tjulån är rikt på lämningar från förhistorisk fångstkultur, framför allt boplatslämningar. Bland lösfynden kan nämnas skrapor av kvartsit, en stenklubba med skaftränna, brynstenar och en sländtrissa av täljsten.

Ammarnäs låg länge i väglöst land. Första vägsträckan från Ammarnäs till Gillesnuole var färdig 1923, men först 1939 fanns det väg hela sträckan på nio mil ner till Sorsele. Man fick slita hårt för att skaffa sig förnödenheter som salt, mjöl, kaffe och tobak. Dessa varor inhandlades i Lycksele, vilket var 24 mil enkel väg. Alternativt köptes de hos L.A. Meyer i Mo i Rana, Norge, som låg 15 mil enkel väg. Resorna gjordes till stor del över kalfjället.

Ammarnäsområdet hade en uteslutande samisk befolkning fram till början av 1800-talet. På den plats som idag heter Ammarnäs insynades 1803 ett nybygge under namnet Övre Gautsträsk, men det förblev öde tills det återupptogs 1820 av samerna Måns Sjulsson i Gran och Abraham Sjulsson i Ran. Det blev dock Nils Johansson från Grundfors i Stensele som blev platsens förste aktive jordbrukare efter att ha övertagit nybygget 1827.

När Nils Johansson anlände 1826 fanns ingen mark odlad, men han började omedelbart med odlingsarbetet. När han 1849 överlät kronobygget till sina söner Johan och Anders, fanns där flera byggnader och åkerlappar. Hans flitiga arbete berömdes av synesmännen vid överlåtelsen. Nils började även odla i den säregna potatisbacken efter att ha lärt sig om potatis under en marknadsresa till Lycksele.

Johan, mer känd som “Janken”, och Anders blev stamfäder till släkterna Grundström respektive Strömgren. Jankens styrka var vida omtalad, särskilt hans brottning med en skadeskjuten björn. År 1871 flyttade David Forsvall från Forsbacka, Sorsele till Ammarnäs och gifte sig med Anders Nilssons dotter Sara. Han blev stamfader för släkten Forsvall och var en duktig smed, snickare och byapredikant.

Josef Berglund från Kraddsele anlade kronobygget Bertjeaur och byggde sin gård på Näsberget 1883. Han blev stamfader för släkten Berglund och gjorde affärsresor på skidor till Mo i Rana, Norge. Där sålde han jaktbyte och andra varor och köpte saker som han sedan sålde i Ammarnäs. Hans affärsverksamhet växte och han lejde män för att transportera varor åt honom.

År 1895 inrättades poststationen och byn fick sitt namn, Ammarnäs, som föreslogs av landsfiskal Lidberg. Posten kom först var fjortonde dag, men från 1906 en gång i veckan. Ingen väg fanns mellan Ammarnäs och Sorsele, och postbudet fick gå, ro och åka skidor under svåra väderförhållanden.

Potatisbacken
Jordbruket i Ammarnäs byggde i stor utsträckning på ängsbruk, främst bedrivet i deltalandet vid Vindelälvens och Tjulåns utlopp. Ängarna översvämmas av vårfloden varje år och blir därigenom naturligt gödslade. Frosten var ett allvarligt problem för åkerbruket, men potatisland anlades på sydsidan av en av de tre stora moränkullarna, känd som Potatisbacken.

Kapellplatsen
Ammarnäs kapell tillkom 1858 för att ersätta Gillesnuole kapell som barmarksperiodens kyrkplats för samerna. Namnet Ammarnäs användes först i samband med kyrkplatsen. Kring kyrkan växte det fram en samisk kyrkstad med enkla stolpbodar.

Turismen började så smått redan i slutet av 1930-talet. Två systrar, Matti och Mandi Rehnman, drev Hotell Rehnman i Sorsele. Dessa övertalades av landshövdingen Gustav Rosén att starta ett annex i Ammarnäs, som kom att bli den nuvarande Ammarnäsgården.

Idag är turismen den huvudsakliga inkomstkällan för byn och dess invånare. Den natursköna omgivningen, rika kulturen och historiska arvet gör Ammarnäs till en attraktiv destination för besökare från när och fjärran.

Läs mer om samlingen