Header

Sorsele, en kommun, församling och ort i Lappland, tar sitt namn från de stilla vattenytorna i åar eller älvar, enligt översättningen av “sel”. Ursprunget, Suorssá på umesamiska, har möjligen sitt ursprung i det äldre, men ej belagda, svenska “Sörsele”.

Ordet “lappmark” användes för första gången år 1340 av kung Magnus Eriksson. Han fastställde att de som bekände sig till kristendomen fick ta och äga mark i Lappmarken i gengäld mot att de betalade skatt och följde Hälsingelagen.

Historiskt sett var delar av det avlägsna Norrland föremål för intresse från Ryssland och Norge. För att säkra territoriet beslutade den svenska staten att befolka området med bofasta invånare som lojalt stödde staten.

Under medeltiden hade handelsmännen och bikarlarna monopol på handeln och skatteuppbörden med samerna i Torne, Lule och Pite lappmarker. Gustav Vasa reformerade reglerna genom att införa direkt beskattning av samerna och begränsade bikarlarnas roll till endast handelsmän, medan skatteuppbörden sköttes av kungens fogdar.

År 1606 beslutade Hertig Karl att kyrkplatser skulle upprättas i lappmarkerna, inklusive Lycksele, Arvidsjaur, Jokkmokk och den finska kommunen Enontekis. Sorsele blev en annexförsamling under Lycksele.

Vid dessa kyrkplatser samlades samerna vid särskilda tillfällen såsom Tomasmäss (21 december), vårfrudagen (25 mars) och kyndelsmäss (2 februari), för gudstjänst och marknad, där fogden som skulle hämta in skatt också kunde köpa skinn till kronan.

Johan Graan, landshövding i Västerbottens län och son till en same, förbättrade år 1668 landsvägen mellan Umeå och Luleå för att underlätta handel och kommunikation. Han såg också potential för jordbruk i lappmarken och föreslog i ett brev till rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie (som ledde Karl XI
förmyndarregering) att svenska bönder och nybyggare skulle flytta dit, vilket skulle stärka Sveriges försvar mot yttre hot.

År 1673 undertecknade Karl XI det så kallade Lappmarksplakatet, ett förslag av Graan, som erbjöd nybyggare 15 års skattefrihet och befrielse från militärtjänst i utbyte mot etablering i lappmarkerna. Resultatet blev en inflyttning från Finland där svedjebruk blev en källa till konflikt med samerna.

Omkring 1677 flyttade prästen Henrik Lyckselius från Lycksele permanent till Sorseleholmen och hans nybygge på prästbordet blev förmodligen början till dagens tätort Sorsele. Han byggde även en predikostuga, som ersattes av ett litet enkelt fyrkantigt kapell 1693 och av en något större men fortfarande mycket enkel kyrka 1744. Nuvarande kyrkobyggnad uppfördes mellan åren 1859-1860.

Under slutet av 1800-talet växte skogsindustrin i området och Sorseles ekonomi fick ett uppsving. Kommunikationerna förbättrades genom utbyggnaden av vägnätet, och år 1889 fick Sorsele sin första läkare, följt av ett gästgiveri år 1893 och en jägmästare år 1901. Trots dessa framsteg led en del invånare av svårigheter med försörjningen och valde att lämna sina hem. Mellan 1881 och 1907 emigrerade 79 personer, ungefär hälften till Norge och hälften till Nordamerika.

Omkring 1910 hade Sorsele cirka 3 000 invånare och under 1950-talet nådde befolkningen sin topp på cirka 6 000 invånare. Infrastrukturen förbättrades av invånarna själva, med 514 gårdar som år 1953 producerade hela 1 500 ton mjölk.

Från 1970-talet och framåt visade statistiken en nedåtgående trend. Befolkningen minskade och de viktiga näringarna i Sorsele, såsom jordbruket, påverkades negativt. År 1987 fanns endast 33 mjölkgårdar kvar, och år 2015 hade antalet minskat till två. 2024 har Sorsele kommun strax under 2500 invånare.

Sorsele Turist- och Hembygdsförening grundades 1947 och på deras hembygdsgård bevaras äldre byggnader som Bagarstugan från 1893. Stugan uppfördes ursprungligen i Huftasjö och flyttades senare till hembygdsområdet år 1978. Den fungerade från början som bostad för en familj på två vuxna och nio barn.

Dessa byggnader fungerar idag som monument över en förgången era.

Läs mer om samlingen